Fel på dag och tid
Igår var vi hos Sandra och Mattias på partaj. Supertrevligt som vanligt, de har så otroligt fina vänner och det blir alltid så mysig stämning.
Däremot var det nära att vi inte kom dit. Eller att vi kom dit, fast helt fel...
I min kalender hade jag (vad jag trodde var i enlighet med inbjudan) noterat en fest lördag kl.20.
Ändå kände jag att det vore kul att hitta på nånting på fredagen, så KG ringde Sandra för att höra om vi fick smita förbi på en liten fika och säga hej till Maja och Sigrid.
"Nja... det är lite körigt såhär innan"
"OK, ska vi ta med oss nånting imorn?"
"Imorn?"
Det visade sig att vi helt tagit fel på dag, haha.
När jag kom hem från jobbet föråt jag lite, eftersom det inte var förrän kl.20. Kristofer rakade sig och duschade och verkade lite smått stressad över att rakapparaten behövde laddas.
"Äh, du hinner" sa jag, "det är ju flera timmar kvar".
"Ja, det förstås"
Så klev han in i duschen och jag satte mig i soffan med en skål flingor.
När han duschat klart säger han:
"Sa jag förresten att det är klockan 18?"
Då var klockan ca 17:10.
Haha, så det blev snabba ryck och stressen över rakapparaten (och halvrakat skägg) blev lite mer förståeligt.
Nu hade vi alltså tur.
Tur att han ringde.
MEN det är nästan så det hade varit värt det om man tänker sig det scenario som hade kunnat utspela sig på lördagen klockan 20.
Jag och KG, uppklädda och vattenkammade.
"Hejhej, var det här det var middag?"
Däremot var det nära att vi inte kom dit. Eller att vi kom dit, fast helt fel...
I min kalender hade jag (vad jag trodde var i enlighet med inbjudan) noterat en fest lördag kl.20.
Ändå kände jag att det vore kul att hitta på nånting på fredagen, så KG ringde Sandra för att höra om vi fick smita förbi på en liten fika och säga hej till Maja och Sigrid.
"Nja... det är lite körigt såhär innan"
"OK, ska vi ta med oss nånting imorn?"
"Imorn?"
Det visade sig att vi helt tagit fel på dag, haha.
När jag kom hem från jobbet föråt jag lite, eftersom det inte var förrän kl.20. Kristofer rakade sig och duschade och verkade lite smått stressad över att rakapparaten behövde laddas.
"Äh, du hinner" sa jag, "det är ju flera timmar kvar".
"Ja, det förstås"
Så klev han in i duschen och jag satte mig i soffan med en skål flingor.
När han duschat klart säger han:
"Sa jag förresten att det är klockan 18?"
Då var klockan ca 17:10.
Haha, så det blev snabba ryck och stressen över rakapparaten (och halvrakat skägg) blev lite mer förståeligt.
Nu hade vi alltså tur.
Tur att han ringde.
MEN det är nästan så det hade varit värt det om man tänker sig det scenario som hade kunnat utspela sig på lördagen klockan 20.
Jag och KG, uppklädda och vattenkammade.
"Hejhej, var det här det var middag?"
Kommentarer
Trackback