Iiiiih!!!
Nästa års halloweenkostym är skapligt spikad.
Det är allt jag säger.
Det är allt jag säger.
Dagens nasty
Jag: Vad ser det här ut som?
Becka: Blygdläppar.
Jag: Som jag tyckte då.
Becka: Äckligt. Underlivssvamp.
Becka: Blygdläppar.
Jag: Som jag tyckte då.
Becka: Äckligt. Underlivssvamp.
Äta här eller i badkar?
Gissa vad som hänt...
Citat från Fredrik Backman som har "en KÄNSLA av att hans 1,5-årige son inte vill ha några syskon":
"han har finmotorik likvärdig en tandläkarbedövad älgkalv som försöker ta sig ut ur en sovsäck."
"han har finmotorik likvärdig en tandläkarbedövad älgkalv som försöker ta sig ut ur en sovsäck."
Dagens
Hämtat från tjuvlyssnat.se
Några barn ~10 ska lära sig vilka regler som gäller i ett stall.
Flicka 1: Man får inte springa, man får inte skrika…
Flicka 2: Man får inte skära halsen av hästarna!
Några barn ~10 ska lära sig vilka regler som gäller i ett stall.
Flicka 1: Man får inte springa, man får inte skrika…
Flicka 2: Man får inte skära halsen av hästarna!
Idiot of the year
Kan inte sluta skratta...
Lovely
Tyckte jag var putslustig...
Lite kul...
Om det vaj så att man inte jiktigt kunde pjata, och tex inte säga äj,
skulle det vaja jätt så joligt att denna hyjvagn haj jegnummej "hyj"....
Bebisar är som kattungar...
Häromdagen pratade vi lite om när och hur man börjar förbereda för en liten persons ankomst.
Tillåt mig citera min älskade make.
Tillåt mig citera min älskade make.
Voinevoine
Fel bil
En sak som kan hända (och oavsett vad KG säger så tror jag det kan hända de flesta) är att man tar fel på bil.
Inte bara då så att man hejar på en bil, vars förare man inte alls känner, utan även så att man tar fel på parkerad bil och tror att random persons bil är ens egen.
En sådan situation uppstod för ett antal år sedan när jag skulle ta ut pengar.
För den som känner till Hedemora som stad är det säkert bekant hur bilarna parkeras på rad utanför sparbanken.
När jag tagit ut pengar gick jag, medan jag fokuserat stoppade de dyrbara sedlarna i plånboken, och satt mig i passagerarsätet i vår röda bil. När jag i en rörelse stängt dörren och fått på mig bältet tittar jag upp.
Och noterar att det inte alls är mitt sällskap som sitter bakom ratten.
För ett ögonblick ser vi på varandra under tystnad. Ungefär som man kan tänka sig att två, för varandra okända, personer skulle titta på varandra och undra vad fan det var som hände?
Utan att ett ord yttras av någon, får jag av mig bältet och kliver ur bilen.
Medan jag chockad går i riktning nästa (rätta) röda bil, ser mitt riktiga sällskap mannen i fråga bryta ihop över ratten i ett hysteriskt skrattanfall.
Slutet gott, majfluga generad.
Inte bara då så att man hejar på en bil, vars förare man inte alls känner, utan även så att man tar fel på parkerad bil och tror att random persons bil är ens egen.
En sådan situation uppstod för ett antal år sedan när jag skulle ta ut pengar.
För den som känner till Hedemora som stad är det säkert bekant hur bilarna parkeras på rad utanför sparbanken.
När jag tagit ut pengar gick jag, medan jag fokuserat stoppade de dyrbara sedlarna i plånboken, och satt mig i passagerarsätet i vår röda bil. När jag i en rörelse stängt dörren och fått på mig bältet tittar jag upp.
Och noterar att det inte alls är mitt sällskap som sitter bakom ratten.
För ett ögonblick ser vi på varandra under tystnad. Ungefär som man kan tänka sig att två, för varandra okända, personer skulle titta på varandra och undra vad fan det var som hände?
Utan att ett ord yttras av någon, får jag av mig bältet och kliver ur bilen.
Medan jag chockad går i riktning nästa (rätta) röda bil, ser mitt riktiga sällskap mannen i fråga bryta ihop över ratten i ett hysteriskt skrattanfall.
Slutet gott, majfluga generad.
Gammal? Gener?
Häromdagen kom jag på mig själv med att göra en handrörelse helt för mig själv.
En tysk tanthandrörelse skulle jag kalla det.
Duvet när man lätt men bestämt slår fingertopparna snett nedåt, utåt i luften.
Gärna ackompanjerat av ett nonchalant men hårt "Ah!"
Handrörelsen är avsedd att förminska något för stunden i ett "äh, det spelar ingen roll/kan vänta".
Gjordes alltså ensam, tyst, riktad åt spillet på diskbänken som fick vänta tills efter maten...
Gettin' old?
Det bor en vätte på vårt tak
Feel free to go "naaaaaw"!
Smart kitty...
Lätt värt att se hela!
/impis
Hur farligt är ett marsvin?
Bakgrundsfakta:
Therese 1 tar hand om ett par avlivningshotade (men ack så söta) marsvin.
Marsvinens klor börjar bli lite långa, så Therese 1 och Therese 2 bestämmer sig för att göra ett försök att klippa dessa.
Varken Therese 1 eller Therese 2 har egentligen någon som helst kunskap i hur marsvinsklor klipps på bästa sätt, men kommer fram till att "hur svårt kan det va?".
Föreställ dig nu följande scenario:
Therese 1 och Therese 2 kommer fram till att det bästa är att ställa buren på golvet och ta av galler och marsvinshus.
Therese 1 har till uppgift att fånga och hålla marsvin, medan Therese 2 har till uppgift att leta fram fyra tassar per marsvin och klippa klorna på alla upphittade tår.
Till saken hör som sagt att ingen av Theresarna egentligen är särskilt bra på just marsvin, inte riktigt har koll på hur, när och om de tänker bitas, och huruvida de i så fall planerar att säga till innan på ett sätt som inte kan misstolkas.
Två livrädda, vuxna kvinnor, sittande på golvet med ett litet ängsligt marsvin i famn.
Pratar gällt och försök till lugnande med marsvinet medan människohjärtana förmodligen slog snabbare än svinets.
Det gick i alla fall vägen. Alla klor blev klippta och alla människofingrar var i behåll.
Om ett par veckor försöker vi igen.
/Therese 2
Therese 1 tar hand om ett par avlivningshotade (men ack så söta) marsvin.
Marsvinens klor börjar bli lite långa, så Therese 1 och Therese 2 bestämmer sig för att göra ett försök att klippa dessa.
Varken Therese 1 eller Therese 2 har egentligen någon som helst kunskap i hur marsvinsklor klipps på bästa sätt, men kommer fram till att "hur svårt kan det va?".
Föreställ dig nu följande scenario:
Therese 1 och Therese 2 kommer fram till att det bästa är att ställa buren på golvet och ta av galler och marsvinshus.
Therese 1 har till uppgift att fånga och hålla marsvin, medan Therese 2 har till uppgift att leta fram fyra tassar per marsvin och klippa klorna på alla upphittade tår.
Till saken hör som sagt att ingen av Theresarna egentligen är särskilt bra på just marsvin, inte riktigt har koll på hur, när och om de tänker bitas, och huruvida de i så fall planerar att säga till innan på ett sätt som inte kan misstolkas.
Två livrädda, vuxna kvinnor, sittande på golvet med ett litet ängsligt marsvin i famn.
Pratar gällt och försök till lugnande med marsvinet medan människohjärtana förmodligen slog snabbare än svinets.
Det gick i alla fall vägen. Alla klor blev klippta och alla människofingrar var i behåll.
Om ett par veckor försöker vi igen.
/Therese 2
hehe...
Tuten
Tuten
eller
Sagan om den Simmande Katten.
I brist på annat ska jag nu sprida ordet om en mycket speciell liten katt.
Tuten.
En dag var Tuten, som så många gånger förut, med sin husse ute i båten och fiskade.
Allt var frid och fröjd, fåglarna matade sina pipande små, solen sken och små vågor kluckade vilsamt mot skrovet.
Plötsligt blickar Tuten mycket bestämt in i sin husses ögon, och med ett lika bestämt "mjau!" tydliggör han för densamme att det är färdigfiskat för den här gången.
Husse är en mycket klok husse, och förstår sin Tut.
Rask som en skogssork vänder han sig om och drar upp ankaret.
Då hörs plasket.
Tuten gjorde en snabb överslagsbedömning av situationen och fastställde att proceduren skulle komma att ta betydligt längre tid än vad Tutar kan tycka är rimlig väntetid när man väl fiskat klart. Således hoppade han i plurret och började simma mot land.
Husse satte hjärtat i halsgopen och började snabbt ro ikapp sin Tut, som efter en kort stund insåg att han eventuellt hade (eller inte hade) gjort en smärre felbedömning gällande avståndet till land, vände om, och simmade tillbaka till båten där husse plockade upp en MYCKET blöt Tut igen.
Slutklämmen på sagan skulle kunna vara
"och så hoppade Tuten aldrig i vattnet igen"
alternativt
"och så blev Tuten rädd för vatten".
Det verkliga slutet är dock att Tuten obekymrat hoppade i land (via bryggan) och, visserligen blötare än någonsin förut, glatt skuttade runt som vanligt.
Slutet gott, katten blöt.
/Teller
Sagan om den Simmande Katten.
I brist på annat ska jag nu sprida ordet om en mycket speciell liten katt.
Tuten.
En dag var Tuten, som så många gånger förut, med sin husse ute i båten och fiskade.
Allt var frid och fröjd, fåglarna matade sina pipande små, solen sken och små vågor kluckade vilsamt mot skrovet.
Plötsligt blickar Tuten mycket bestämt in i sin husses ögon, och med ett lika bestämt "mjau!" tydliggör han för densamme att det är färdigfiskat för den här gången.
Husse är en mycket klok husse, och förstår sin Tut.
Rask som en skogssork vänder han sig om och drar upp ankaret.
Då hörs plasket.
Tuten gjorde en snabb överslagsbedömning av situationen och fastställde att proceduren skulle komma att ta betydligt längre tid än vad Tutar kan tycka är rimlig väntetid när man väl fiskat klart. Således hoppade han i plurret och började simma mot land.
Husse satte hjärtat i halsgopen och började snabbt ro ikapp sin Tut, som efter en kort stund insåg att han eventuellt hade (eller inte hade) gjort en smärre felbedömning gällande avståndet till land, vände om, och simmade tillbaka till båten där husse plockade upp en MYCKET blöt Tut igen.
Slutklämmen på sagan skulle kunna vara
"och så hoppade Tuten aldrig i vattnet igen"
alternativt
"och så blev Tuten rädd för vatten".
Det verkliga slutet är dock att Tuten obekymrat hoppade i land (via bryggan) och, visserligen blötare än någonsin förut, glatt skuttade runt som vanligt.
Slutet gott, katten blöt.
