Äventyret Åsgatan61
Som kanske är bekant är boendesituationen av lite speciell karaktär. Denna veckas äventyr inleddes på onsdagskvällen med en vag, men ändå distinkt frän doft som var lite svår att placera.På torsdagsmorgonen var den inte det minsta svår att placera.
Låt mig berätta.
En gång för länge sedag, fyllde en familj en frys. Denna frys stod i vårt trapphus, och blev sent om sider bortglömd. Fylld av mat och jord (och eventuellt även olika typer av kadaver) stod den lilla frysen så och fryste troget maten, jorden (och de eventuella kadavren) i väntan på att familjen skulle komma tillbaka.
Den väntade i över 14 år...
En dag fick den lilla frysen nog. Denna dag sammanfaller händelsevis ungefär en vecka innan ovan nämnda onsdagskväll...
Hulkande och kväljande övertygade vi den lilla frysen om att den inte alls var bortglömd, utan bara måste vänta lite till....
Som genom ett mirakel snyftade den lilla frysen, och började sedan pipande sitt arbete med att frysa sitt innandöme på nytt.
En vacker dag ska vi göra slut på den lilla frysens väntan. En dag när vi har tillgång till släp, soptunnor, och när dess innandöme är djupfryst. Men berätta det inte för den lilla frysen.
Den surrande, brummande och väntande lilla frysen...
//T
Kommentarer
Postat av: Kristofer
Nu kan vi ju aldrig göra oss av med frysen!
Kan inte skriva mer nu jag ska gå ut till frysen och sitta med honom ett tag!
Postat av: Malin
Nej, precis, nu kan ni ju verkligen ALDRIG göra er av med den lilla surrande, längtande, väntande frysen... nu är ni i en annan sits, får göra det bästa utifrån detta!! Glöm aldrig lilla frys; Någon därute tänker på dig!
Postat av: Sandra
Vill bara klargöra ännu en gång att det inte är min frys, även om jag känner den väl...
Trackback
