Minns ni?
Från 4e april tills idag, 1:a juni.
Och... Grattis till mig. Inte ett enda fusk (utom en läsksmakklunk av en sk apelsinjuice som visade sig vara kolsyrad - kallas inte det fanta?). Faktiskt!
Från och med idag är inget "förbjudet". Det var nära att jag bröt med en glass idag i skolan, men insåg att jag faktiskt inte var så sugen som jag trodde och struntade i det.
Det har gått mycket lättare än vad jag trodde att det skulle göra. MYCKET lättare!
Faktum är att jag egentligen inte saknat någonting.
Även om det kommit ett par tillfällen (exempelvis när man slitit på gården hela dagen, varm och skitig och grillar kvällsmat) då det hade suttit fint med en kall en. Fredagskvällar efter tunga veckor när ett glas rött inte varit fel, eller kortspelarkvällar i Floda när det finns Maryland cookies extra chocolate....
Men det har ändå aldrig känts som nån riktig uppoffring.
En grej som gjort skillnaden tror jag är anledningen till varför jag låtit bli.
Det har inte handlat om att "banta" (även om en marginell minskning i midjemåttet självfallet tas emot med öppna armar).
Istället har det viktigaste varit att jag faktiskt hållit ett löfte till mig själv och genomfört nånting hela vägen.
Jag kanske inte visste det när jag började, men det är det som betyder mest för mig idag. Jag känner mig avvand, som att det är jag som bestämmer vad jag ska äta och inte äta nu. Jag tror till och med att jag skulle kunna ta en (1) kaka...
Idag kommer jag inte bryta "ingetsockerperioden". Inte tillräckligt sugen.
En sak är säker, när jag gör det är det för att jag vill.
Inte för att jag är så sugen att jag inte kan låta bli.
Gött mos
/T
Kommentarer
Postat av: malin
gillar tänket, äter ju bara "gott" på helgerna och det är knappt, tillslut saknar man inget av det, mår bara ganska dåligt av att äta bara för att man kan... Du är bra!
Trackback
