Svettiga tiaror

Solen har börjat värma på riktigt. Strålande, underbara livgivande sol.... *sprall* Promenerade min vana trogen ett varv runt berget med liljan i örat. När jag kom hem hade älskling en lekkamrat på besök. Pluggade en stund (börjar mina dagar verka enformiga?) innan mamma ringde och var fikasugen. Eftersom jag precis hällt i mig en kopp kaffe modell koppus enormus fikade jag på en festis och ett wienerbröd. Vi satt rätt länge och fikade. Jättemysigt. Kusin med flickvän var också där.
Han verkar lycklig, hon är bra för honom. Jag är glad för deras skull.


Schlagergymping i stureskolan. Lustigkurrar i gummistövlar, kavaj och tiaror... men det funkar och skratten smittar av sig så jag törs lova att var och en går därifrån med lite lättare hjärta på fredagskvällen.

Skratten smittar... tänk att man till och med kan höra när någon ler. Faschinerande, denna förmåga måste ju finnas hos oss av en anledning.. kanske den att leendet är den bland människor uneversella avväpningsminen och därmed är så viktig för oss att i alla lägen kunna uppfatta.

Nu ska jag och älksling bege oss hem till mor och göra tacos. Jag är hungrig.

Ändå är det ingen som tycker det är konstigt att han har ehnsmörgås på kinden.

Le/T

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0