majfluga - with a twist

Om fem veckor är det sommarlov. Riktigt sommarlov. Snacka om att jag ska ha sommarlov. Planen är att inte tänka en enda vetenskaplig (eller ens vettig) tanke på minst tio veckor. Kanske.

Älskling och jag var ute och lekte i söndagskväll. Först drog vi ner i Sveaparken och var för stora för linbanan, gungade lite gungbräda, stimmade och klättrade i klätterställningen. Jag demonstrerade hur jag fastnade i däcktunnlarna när jag var tio (det där med att inte tänka vettiga tankar kanske i och för sig inte skulle vara någon hårresande nyhet) genom att fastna igen när jag var 24. Höfterna gick lagom igenom de översta två däcken och fastnade naturligtvis på väg igenom det tredje. Där borde jag i och för sig ha uppfattat vissa varningar innan jag tråklade mig igenom även det tredje däcket och blev upplyst om att det inte gick att komma ut nedåt som jag trott utan enda vägen var tillbaka upp. Där var det stopp. Tokstopp.


Bild som visar hur det är omöjligt att ta sig åt något håll eftersom höfterna sitter fast neråt och armarna uppåt...

Strax innan paniken infann sig kom jag dock loss och vi kunde fortsätta till gungorna. Gungade tokhögt innan vi bestämde oss för att åka på fisketur och gullade en äcklig katt på vägen hem.



Älven var dödfödd som vanligt, men i en liten tjuvfiskad insjö våldsnappade en liten äten gädda på mitt drag. Jag tror bestämt att den var på väg utåt och bara råkade möta spinnaren som ett snack på vägen.

Även denna veckas måndag var en vanlig sådan. Juridik på förmiddagen, hem vid lunch, käka värmd moussaka och sedan Marknadsföring för hela slanten. Bangade på Ju-jutsun också... Det är ett dilemma det där. Även om det är sjukt roligt att småsnutta runt i de vita pyamasarna igen så är det inte tillräckligt fysiskt ansträngande för att jag ska känna mig lugn och nöjd när jag kommer hem. Snarare tvärtom att jag blir rastlös och får svårt att sova. Det innebär i sin tur att två vilodagar med gott samvete går bort, eftersom jag "måste" (läs:vill) springa tisdagar och torsdagar bara för att vara i fas med veckans träning. Istället för att träna måndagar och onsdagar, känns det som obefogad vila och jag blir stressad istället. Låter kanske narko, men det är så det är. Man måste prioritera, och tyvärr så lutar det åt att J-J är den aktivitet som måste prioriteras bort.

Ska dock se om jag tar mig dit imorn en sista gång. Det allra tråkigaste måste jag nog säga är att inte hänga med S.J på regelbunden basis. Det har nog varit det mest givande med hela grejen. Känns verkligen klappt att svika där... Men som sagt, jag tror att jag har bestämt mig. Jag har ju för tusan inte tid med mig själv, och jag vill träna och bli trött.

Var iväg lite snärtigt på utomhusgympan istället, och det kändes verkligen att det är det jag är ute efter. Lugn och harmonisk men ändå kraftfylld när jag kom hem. Joggade lite lätt hem från Gammelgården. Det kändes helt OK fastän det var asfalt och än så länge har inte knäna sagt någonting *peppar peppar*. Kanske är lagom att ljumma lite på det viset till att börja med?

Idag återstår att skriva rent anteckningarna från igår och förra veckan. Sen skulle jag verkligen vilja städa.. Var ett tag sen det var sådär härligt rent här hemma nu, men å andra sidan har jag verkligen inte haft tid heller.