En liten lätt släng av dödsångest

Ännu en fantastisk dag av solsken. Är det inte härligt så säg? Upp i ottan, promenad, frukost, skola. Det känns som det var längesen jag var där nu. Visserligen har det ju gått en hel vecka sedan sist, men ändå.

När jag kom hem lunchade jag med älskling på Kingen. De har väldigt god mat där, och fantastisk salladsbuffé! Helt klart att rekommendera.

Eftermiddagen ägnades åt att skriva rent anteckningarna från föreläsningen istället för att mysa med C och Alf i solen.. Det känns trist att ha bangat, men eftersom jag bestämt mig för att inte känna mig stressad mer än nödvändigt var jag tvungen.

Nu är jag nyss hemkommen efter premiärrundan på stadsberget. Lite i tidigaste laget kanske, som väntat var det en del snö och is i sänkorna och inåt skogen men annars var det mycket barmark även om det var blött på sina ställen.
En perfekt ursäkt för att ta det lite lugnt såhär i början på säsongen. (Som jag nämnt tidigare är jag expert på ursäkter)

Just ja, igår var jag ju på ju-jutsi också. (Osäker på stavningen, den verkar olika vart man än vänder sig. Beror säkert på vilken stil det är och från vilket land den kommer) Det var trivsamt. Lite lulltussilullull hehe.. inte speciellt hård träning kanske, men kul att få använda huvudet lite igen. Ska ge det ett par gånger till och se hur det känns. När jag åkte därifrån var jag helt säker på att jag skulle komma tillbaka, men framåt kvällen blev jag mer och mer frustrerad över att kroppen inte var trött... hm.. Men bara joggningen kommer igång så får jag kanske min träning därifrån istället.

Det optimala vore ju att börja på Judo igen. Jag saknar det ofta. Ska kanske kolla in Långshyttans hemsida ändå...

Hade tänkte gå till Singer idag också för att hämta ut mina böcker, men efter att ha duschat och klätt på mig kollade jag SMSet och såg att de stänger 18. Är helt säker på att de haft öppet till 19 på tisdagar förut... märkligt. Plus att jag nu klätt på mig helt i onödan. Eller kanske inte helt, det skulle kanske bli lite kallt annars.

Det är konstigt hur vissa saker liksom sätter sig fast i sinnet. saker man sett, varit med om eller helt enkelt saker som någon sagt.

Som hur man kan få en liten lätt släng av dödsångest för att man äter den lilla svarta piggen på bananen fastän någon någon gång hävdat att det var förenat med livsfara. Hur man varje gång man skäljer disk i kallt vatten kan få små scenarier uppspelade för sitt inre eller höra någon prata om syskon som slickar på osthyvlar varje gång (och jag menar verkligen varje gång) man tar ost... Kommer detta försvinna nånsin? Jag tror ärligt talat inte det. På samma vis som man lär sig cykla eller titta åt sidorna innan man korsar en väg, kommer förmaningarna för alltid att finnas i bakhuvudet.

Så fast jag starkt tvivlar på att jag kommer att bli det minsta sjuk  av att äta den lilla svarta piggen på bananen, bryter jag bort den innan jag skivar resten och lägger i blåbärssoppan...

The Mentalist på TV idag! Kvällen är räddad.

fånerier/T

ps. håll till godo med designen på bloggen, still learning ;)

Kommentarer
Postat av: sofia

jag tycker din blogg e fin jag :)

2009-04-08 @ 21:24:00
URL: http://soffilina.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0